Plats 11. Frida Hyvönen - Kvinnor och barn (RMW grammofon)
Det här är den första skivan av Frida som jag riktigt gillar, har försökt tidigare eftersom hon alltid har fått bra kritik, men hittills har jag inte fattat grejen. Men nu när hon sjunger på svenska så blir det ännu tydligare hur bra texter hon skriver, sen tycker jag att låtarna också är mycket bättre. Lyssna på "Alla vet att det är vackert i Paris"
Plats 12. Neurosis - Fires within fires (Neurot recordings)
Mörker, svärta och repetition, tre ingredienser i Neurosis musik. Inget undantag den här gången heller, men tycker det är lite mer variation än på förra skivan. Lyssna på "Fire is the end lesson"
Plats 13. Eluvium - False readings on (Temporary residence)
Jag är fortfarande inte riktigt helt inne på att det har börjat vara sång på Eluviums skivor, men jag stör mig inte längre på det, men fortfarande är det de instrumentala låtarna som är bäst. Allra bäst är sida 4, en lång instrumental låt vid namn "Posturing through metaphysichal collapse"
Plats 14. PG.lost - Versus (Pelagic records)
Sveriges instrumentala post-rockmästare har snickrat ihop ännu ett helgjutet album. Det är storslaget och episkt och lyckas vara intressant hela tiden. Imponerande att det fortfarande går göra sådan här musik som inte låter exakt som tidigare skivor.
Plats 15. Mono - Requiem for hell (Pelagic records)
Mono hade en svacka för något är sen när dom helt hade tappat det bland tonartshöjningar och för mycket stråkar, men nu är dom tillbaks i riktigt episk post-rock, sen är så klart frågan om det behövs fler MONO-skivor? Men medan jag funderar på det så lyssnar jag gärna några varv till på den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar