counter

onsdag 30 december 2015

Årets bästa skivor plats 6-10






Plats 6: Nicole Sabouné - Miman

Nicole har tagit ett stort steg mot en betydligt mognare skiva. Här är det inte så mycket dansant och publikfriande, här är det mörkt, dystopiskt, monotont och med industriellt skrammel i bakgrunden. the Cure, Nick Cave och Sisters of mercy svävar i bakgrunden, men det finns även inslag av post-punk som Joy Division. På hennes första skiva kändes det ibland lite teatraliskt med hennes röst, men nu sjunger hon mer självsäkert och det känns verkligen som att det här är hennes skiva, inte något som en producent har fått henne att göra.




Plats 7: Ring them bells - No one´s dead, we´re just dressed in black

Ring them bells från Danmark gör inte något nytt, men det dom gör gör dom fruktansvärt bra! Det här är shoegaze/indie av ypperlig kvalitet. Gitarrer dränkta i effekter, skön sång och inget hymlande om vart influenserna hämtas ifrån, The Jesus and Mary Chain, Starflyer 59, Ride osv. Gillar du indie från 90-talet, men med modernt sound, då skall du genast kolla upp detta band.




Plats 8: Low lumens - Dawn/dusk

Low lumens gör någon sorts elektroakustisk sagomusik. Härliga dataspelsljud, digitala trummaskiner och cut-up rytmer blandas med fina orgelljud. Melodierna är mer åt post-rockhållet men soundet är mer electronica. Jag är stormförtjust i det här.




Plats 9: Midaircondo - IV

Den här svenska duon har hela tiden mixat jazz och electronica och i deras skapande så har improvisationen en stor plats, det gör att det är väldigt levande musik, trots att mycket av det är digitalt. Samplingar vävs ihop med liveinspelningar och skapar sköna vävar av ljud. Båda sångerskor har kraftfulla och personliga röster, men ofta med en del effekter pålagda. Läste att dom tyvärr har beslutat att lägga ner bandet, men man får vara glad åt de guldkorn dom har gett oss under de år dom har hållit på.




Plats 10: Björk - Vulnicura

Björk har återigen gjort ett väldigt vackert album, den här gången är det inte lika urflippat och konstlat som det bitvis var på förra skivan. Här är det lite mer som på Vespertine, det är smäktande vackra stråkar uppblandad med glitchiga electronicaljud. Den här skivan skall man helst lyssna på i hörlurar, alla ljud blir så mycket större och det är så många intressanta ljud som lätt försvinner om man bara har på skivan i bakgrunden, en skiva som kräver lite koncentration, men när man väl ger den uppmärksamhet och tid så får man valuta för det.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar