counter

tisdag 3 april 2012

Mer om Umeå Open, Fredag!

Jag började med att glida runt lite och kolla om det var nåt kul som hände, kolla in merchbordet osv. Men efter ett tag så gick vi och slog oss ner i de sköna stolarna i Idun. Där skulle snart Anna Ternheim gå på. Jag kan väl säga att jag gillar hennes första och hennes senaste skiva, de andra är lite för lättsmälta på nåt sätt. Hade väl inte så skyhöga förväntningar, men när man är trött en fredagkväll så kan det vara rätt skönt att sitta ner, blunda och lyssna. Hade ingen aning om hon skulle spela med band, eller solo. Hon kom in själv och körde två låtar med bara akustisk gitarr, det gör hon ju riktigt bra. Sätter sig sedan vid pianot och kör "shoreline" också bra. Mot slutet av låten händer det något, en äldre man kommer in på scenen och sätter sig i en fåtölj, tänder en lampa, tar ett glas rån ett bord, dricker, lutar sig tillbaka. Det visar sig vara Dave Ferguson, mannen som har producerat skivan och som dessutom sjunger duett med Anna på låten "the longer the waiting, the sweeter the kiss) För mig var det en väldigt positiv överraskning att han var med. Sedan körde dom flera låtar med ganska minimalt med komp, akustisk gitarr och ståbas, ibland två akustiska gitarrer, nån med piano och bas och "leaving on a mayday" kör Anna med enbart en metronom som komp! (tills på slutet av låten när Dave kommer in med basen. Det här var mycket bättre än vad jag hade väntat mig, inte bara småtrevligt utan riktigt bra! En eloge också för det lite annorlunda upplägget på scenen, som var uppbyggd som ett vardagsrum, med fåtöljer, tavlor, lampor, piano och gitarrer uppställda precis som om det skulle vara hemma hos någon.

Efter det, gick vi runt lite, så några låtar med några olika men fastnade inte nånstans förrän vi kom ner i Äpplet där I break Horses skulle börja. Här hade jag höga förväntningar och de infriades! I break horses har en enorm maskinpark av olika analoga synthar (och digitala) och en hel massa pedaler, sånt bådar ju alltid gott! Precis som jag skrev om Thåström så är det kanske inte alltid låtarna i sig som sticker ut och som fastnar, men det är stämningen och soundet. Dom inleder med en låt som säkert passerar 10 minuter och som är rätt långsam och malande, ganska modigt att inleda på det sättet, men de flesta står kvar. Det är så otroligt skönt att bara sjunka in i mattorna av mörka synthbasar, delay, långa reverb och sångerskans röst (också med effekter) ligger som balsam över det hela. Även här gör snyggt ljus att det hela lyfter ännu mer. Inga onödiga mellansnack eller uppehåll utan bara låt efter låt, speltiden ut och jag njuter hela tiden!
Jag vet inte om man behöver placera musik i fack, men var jag tvungen att välja ett fack så skulle jag säga "krautinspirerad shoegaze" (troligtvis inte världens bredaste genre)
Här kan jag nog säga att Umeå Open 2012 peakade för mig!

Gick senare och kollade in Deportees. Dom gjorde ju också en bra spelning, precis som dom brukar göra och det är alltid en fröjd att se och höra Thomas spela trummor, man kan tycka att andra trummisar är bra, men när man ser honom spela så bleknar allt annat. Har faktiskt inte fastnat så mycket för den nya skivan, det är lite för soft och tillrättalagt för mig, men vi fick i alla fall höra lite material från förra skivan också. Innan deportees är färdiga lämnar jag lokalen för att bege mig hemåt, kl 2 en fredagkväll är det få heltidsarbetande småbarnspappor som är jättepigga :-) och dessutom skulle man ju orka gå dit på lördag också.

Läs mer om det!

/Krister

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar