Graveyard rockade hårt

Torsdagkväll på Scharinska, jag kommer dit strax före 22.00, då är det ännu inte så mycket folk, men fler kommer hela tiden. Ganska precis 22.00 går Sad Day for Puppets på scenen. Dom har ett lite svårt uppdrag. De flesta som är på plats är där för att höra Graveyard så deras 90-talsdoftande gitarrmangelindie går väl inte hem i alla stugor. Jag tycker det är helt ok, men lite utan själ och bandet ser ut att liksom be om ursäkt för att dom är där. När dessutom nästan samtliga låtar slutar med ett långt mangligt oljudsslut blir till och med jag lite trött. Riddarna kliver upp på scenen och med en väldig karisma får dom med sig större delen av publiken. Snabba ganska trixiga stonerriff, galna gitarrljud och aggresiv sång på svenska gör sitt. Det är riktigt underhållande att se, dock tror jag att det kan falla lite platt på skiva, men jag har inte hört skivan så jag skall inte såga nåt i förväg. Mot slutet skicka gitarristen ut gitarren i publiken för att sedan springa ut och ställa sig och lyssna. Riddarna lär vi nog få höra mer om. Ett band som verkligen har kul och vågar pröva galna idéer och det smittar av sig på publiken. Strax efter midnatt så står då Graveyard äntligen på scenen. Retrorock har det kallats och det är väl inget konstigt med det. Blue Cheer, Led Zeppelin, Black Sabbath och Hendrix manic depression är sånt som jag tänker på hela tiden. Dom har en enorm energi och trummisen och basisten driver på som ett skenande ånglok. Jag imponeras flera gånger av deras oerhört skickliga sätt att hantera musiken dynamiskt, samma riff kan låta på många olika sätt beroende på hur det spelas. Skulle jag jämföra den här spelningen med ett annat av de retrohypade banden "Ghost" och deras spelning på House Of Metal så kan man säga att Ghost bleknade bort, som ett spöke, visst ghost var kul och bra, men det här röjet, den här energin, det var helt omöjligt att stå still. Många av låtarna byggdes dessutom ut med långa bluesjam, kanske för mycket för en del, men jag och många med mig slukades helt upp i dessa jam och för mig hade det gärna kunnat hålla på ett tag till. Det var med ett stort leende som jag lämnade Scharinska. Klantigt nog så fick jag inte med mig min kamera dit, men här på VK´s hemsida finns det i alla fall en bild. /Krister