Det var antingen 1991 eller 92 och jag och en kompis hade liftat till Göteborg (från Umeå, på vintern!) Vi skulle åka på en festival i Skandinavium. Vi hade inte ordnat med vart vi skulle sova heller, det ordnar sig, sa vi självsäkert. För min kompis som kände en del folk där så var det inga problem, efter några timmar på festivalen hade han träffat nån med en soffa i sin etta, men det var omöjligt att få plats med två personer. ( vi sov hos nån kompis kompis kompis i Uddevalla på vägen ner) Hursomhelst träffade jag en person som jag i alla fall hade hört talas om. Pratade lite med honom, frågade om han visste nånstans där jag kunde sova. Då stiger en för mig okänd kille fram och säger, "du kan sova hos mig om en madrass på golvet duger" Jag var tacksam och nöjd. Vi sov inte så mycket den natten men lyssnade igenom en hel del skivor. Den okände unge mannen var ingen mindre än Samuel Durling, hjärnan bakom bandet Mental Destruction. Jag köpte deras nysläppta skiva "the intensity of darkness" Jag hade läst en intervju med bandet innan i ett fanzine och hade en samling där bandet hade med en låt så jag visste lite om vad dom pysslade med. Men man kan nog ändå säga att det var här mitt intresse för industrimusik föddes. Vi fortsatte att hålla kontakten och Samuel spelade in kassettband med annan spännande musik. (innan internet och mp3) Har haft äran att se Mental live 2 gånger (Stockholm -97 Oslo -04) och båda gånger har det varit totala urladdningar. Skulle nog kanske inte ha med "the intensity of darkness" på 10 i topp listan över världshistoriens bästa industriskivor, men den är en viktig milstolpe i min egen skivsamling. (och trots allt en helt ok skiva låten Metamorphoses är en klassiker som håller än)/Krister
(soundtrack till det här inlägget: Kyuss - Wretch)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar