counter

måndag 22 februari 2010

Två gamla bekanta.

Två band som jag har följt under en ganska lång period har släppt nya skivor. Idag har jag premiärlyssnat på båda dessa album.

Det ena bandet heter Early day miners och den nya skivan heter " the treatment" (secretly canadian 2009)
Tyvärr är det jag känner efter några lyssningar en lätt besvikelse. Vad är det då som är fel? Kan inte säga att något egentligen är fel, kanske bara inte har något behöv av den här musiken just nu. Det är fortfarande kompetent, emotionell, vacker popmusik. Men utan mörkret, svärtan och det, trots mörkret, varma omfamnande som bandet representerade tidigare.
Tyvärr känns det som att jag och Early day miners har vuxit ifrån varandra. Dels tror jag att dom har tagit några steg mot ett lite poppigare sound, påminner ibland om death cab for cutie, dels kan det vara så att mina förväntningar var lite för höga. Men efter att ha gjort album som "let us garlands bring" och "all harm ends here" så har man rätt att ha höga förväntningar. Let us garlands... har varit för 2000-talet vad the cure´s disintegration var för 80-90 talet. Dvs ett helt makalöst vackert sorgset album som jag har lyssnat på 100-tals gånger, oftast på kvällar och nätter. Särskilt när man av någon anledning har känt sig lite nere eller har haft svårt att somna. Även många vaknätter med småbarnen har accompanjerats av "let us garlands.." och "disintegration".

Det andra bandet är The Album Leaf och deras nya skiva heter "a chorus of storytellers" (sub pop 2010) Här är dock känslorna oförändrade! Varenda gitarrslinga letar sig in i mitt huvud och de varma ljuden som backas upp av precis lagom clitchiga trummaskiner skapar en magisk stämning i rummet. När jag lyssnar på the album leaf så sitter jag alltid och önskar att det var jag som hade gjort den här musiken. Så otroligt vackert och vemodigt men utan att bara bli till nån sorts soundtrackmusik. De vemodiga melodierna bäddas in i stråkar, rhodes, ljudeffekter och fieldrecordings.
Mycket av musiken är instrumental men en del låtar har sång och även sången fungerar utmärkt. Den finns där men tar inte så stor plats. Helt enkelt, en skiva som jag skriver in i mappen över 2010 års bästa skivor, trots att det bara är februari än!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar