counter

torsdag 25 februari 2010

Ute är mörkt och kallt....

....och inne på scharinska är det ganska mörkt och om inte kallt, så i alla fall småkyligt. Runt 50 personer har trotsat mörkret och kylan den här onsdagskvällen. Norrland is doomed, står det på affischerna och det känns verkligen som vi har varit dömda till en lång mörk och kylig vinter. Hursomhelst ikväll skall två band bjuda på lite olika varianter av doominfluerad musik. Först ut är Kongh från småland. Dom inleder med en 13 minuters ganska släpig sludge/doom låt, men det går lite för trögt, ingen direkt gnista. Publiken är också rätt slöa. Andra låten har lite mer fart, en del riktigt sköna black sabbath riff. Kongh avslutar sedan med en gammal låt som innehåller allt från släpig drone till snabba metalriff med dubbeltramp. Tyvärr så var mina förväntningar högre, jag gillar skivorna, där variationen mellan slö, släpig doom, sabbathriff och riktigt snabba partier gör att det känns varierat och intressant. Visst gjorde Kongh en, tekniskt sett, bra spelning men det ville liksom aldrig tända till.

Desto mer imponerad blev jag av Moloken. Såg dom visserligen för inte så länge sen, så jag visste att dom har utvecklats en hel del, men energin som dom lyckades uppbringa trots en slö, stillastående publik, var imponerande. Dessutom så valde dom, trots en ny skiva, att bara spela en låt från den. Två helt nya låtar, som lät mycket lovande också, dessutom spelade man i alla fall ett utdrag av "we all face the dark alone" (debut ep´n) Det märks att dom har spelat en hel del på slutet och dom är både tighta, röjiga och fokuserade. Kristoffers och Nickes sång kompletterar varandra väldigt bra. Jag fascineras av hur Moloken lyckas väva ihop sina väldigt tekniska progressiva rytmer och markeringar med ganska simpla repetitiva gitarrslingor. Jag hade hoppats på att få höra 11"12 från nya skivan, det fick jag inte, men gick ändå hem belåten!

måndag 22 februari 2010

Två gamla bekanta.

Två band som jag har följt under en ganska lång period har släppt nya skivor. Idag har jag premiärlyssnat på båda dessa album.

Det ena bandet heter Early day miners och den nya skivan heter " the treatment" (secretly canadian 2009)
Tyvärr är det jag känner efter några lyssningar en lätt besvikelse. Vad är det då som är fel? Kan inte säga att något egentligen är fel, kanske bara inte har något behöv av den här musiken just nu. Det är fortfarande kompetent, emotionell, vacker popmusik. Men utan mörkret, svärtan och det, trots mörkret, varma omfamnande som bandet representerade tidigare.
Tyvärr känns det som att jag och Early day miners har vuxit ifrån varandra. Dels tror jag att dom har tagit några steg mot ett lite poppigare sound, påminner ibland om death cab for cutie, dels kan det vara så att mina förväntningar var lite för höga. Men efter att ha gjort album som "let us garlands bring" och "all harm ends here" så har man rätt att ha höga förväntningar. Let us garlands... har varit för 2000-talet vad the cure´s disintegration var för 80-90 talet. Dvs ett helt makalöst vackert sorgset album som jag har lyssnat på 100-tals gånger, oftast på kvällar och nätter. Särskilt när man av någon anledning har känt sig lite nere eller har haft svårt att somna. Även många vaknätter med småbarnen har accompanjerats av "let us garlands.." och "disintegration".

Det andra bandet är The Album Leaf och deras nya skiva heter "a chorus of storytellers" (sub pop 2010) Här är dock känslorna oförändrade! Varenda gitarrslinga letar sig in i mitt huvud och de varma ljuden som backas upp av precis lagom clitchiga trummaskiner skapar en magisk stämning i rummet. När jag lyssnar på the album leaf så sitter jag alltid och önskar att det var jag som hade gjort den här musiken. Så otroligt vackert och vemodigt men utan att bara bli till nån sorts soundtrackmusik. De vemodiga melodierna bäddas in i stråkar, rhodes, ljudeffekter och fieldrecordings.
Mycket av musiken är instrumental men en del låtar har sång och även sången fungerar utmärkt. Den finns där men tar inte så stor plats. Helt enkelt, en skiva som jag skriver in i mappen över 2010 års bästa skivor, trots att det bara är februari än!

lördag 20 februari 2010

Sponsrad vinter?


Den här vintern har varit både snörik och kall. Jag njuter! i alla fall av snön, kylan börjar till och med jag vara less på. Men efter att ha läst följande artikel om att allt färre tror på klimathotet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6647864.ab och även hört om det hela på nyheterna så började en tanke spira i mitt huvud. Kan det vara så att den här vintern är köpt eller sponsrad av en massa företag och andra som har i sitt intresse att klimathotet förminskas? Har energibolagen lyckats sponsra vädrets makter så att man skall kunna övertyga svenska folket om att vi behöver mer kärnkraft? Att det vore dumt att avveckla nu när det behövs så mycket energi. Eller är det nån borgerlig bilistklubb eller nåt oljeföretag som har lyckats locka hit kung Bore bara för att få folk att tro att klimathotet är en bluff? Kanske Lundin Petroleum behöver ett uppsving, så man har helt enkelt hotat nån som har fått se till att det blir en riktig vinter, så folk slutar tro på sånt tjafs som att temperaturen stiger. (läs mer om Lundin Petroleum här http://www.etc.se/26500/pensionspengar-av-blod-och-olja/)


Snabb fråga till bilden. Har det gått för länge sen man var ut med soporna, eller har det snöat mycket på kort tid?

fredag 19 februari 2010

Nytt i distrot!


EN av tankarna jag hade när jag startade bloggen var att jag snabbare skulle kunna uppdatera nyheter i distrot. Det har ju inte gått så bra hittills, men det kanske kommer. I alla fall så kommer en lista på de senaste skivorna, får väl försöka fylla på eftersom. Naturligtvis är det fritt fram att fråga och beställa saker

Nyheter:

Cd
Jesu - Opiate sun 120 kr (caldo verde)
16 horsepower - secret south (cd+dvd audio) 160 kr (alternative tentacles)
Grails - Take refuge in clean living 150 kr (important records)
OM -God is good 150 kr (dragcity)
Bazan - Curse your branches 150 kr (ex Pedro the Lion sångaren) (barsuk)

Vinyl
Bazan - christmas 7" (happy Xmas/say it isn´t greensleeves)50 kr
OM - Pilgrimage 180 kr (southern lord)
OM - Good is Good 160 kr (dragcity)
OM - Conference live 160 kr
OM - Variations on a theme 160 kr (holy mountain)
OM - Conference of the birds 160 kr (holy mountain)
Red Sparowes - Aphorisms 12"ep 140 kr (sargent house)
Jesu - Opiate sun 150 kr (caldo verde/aural exploits)
Loney, dear - Citadel band 150 kr (limited edition 1000x Polyvinyl)
Bazan - Curse your branches 150 kr (ex Pedro the Lion sångaren) (barsuk)

De flesta har jag inte så många av och OM vinylerna är nog slutsålda på många ställen, så vänta inte för länge! Skicka ett mail om du vill köpa nåt. Har även ute både gammalt och nytt på tradera för det mesta.
http://www.tradera.com/MyTradera/Seller.aspx?filter=1

tisdag 16 februari 2010

3" cd, nästan lika kul som 10" vinyl?


Som nörd så kan det ibland vara nästan lika viktigt, som själva musiken den innehåller, hur en skiva ser ut eller hur den är förpackad eller vilket format den har. Naturligtvis så är den optimala upplevelsen när musiken är bra och det dessutom är snyggt och helst lite ovanligt förpackat. Fick just hem de två första skivorna i serien "Laminar Excursion Monthly". Ett ambitiöst projekt från två små bolag (Crossroads of america och flannelgraph record company) Varje månad under 2010 kommer det att släppas två 3" cdeps med totalt 24 artister. I första utskicket fick man även med en papplåda med handklistrade bilder, där man skall förvara de 24 skivorna. Ok, boxen kanske inte var det snyggaste man har sett, men skivorna är underbara. 10" vinyl, 5 tums vinyl" 3" cd, smått är sött helt enkelt. Musiken då? De två första artisterna är Damien Jurado och Chad Serhal with she does it magic. Damien Jurado levererar 4 akustiska låtar, troligen inspelade bara med en mic i ett rum. Precis det han är allra bäst på! Chad Serhal är helt ny för mig, låter lite som om Morrissey skulle ha bott på amerikanska landsbygden och varit influerad av folk och blues. Helt ok, men inget jag direkt hoppar högt över

onsdag 10 februari 2010

Joy Division, överallt!




Just nu så verkar Joy Division dyka upp överallt. Kan ha att göra med att det snart är 30 år sedan Ian Curtis hängde sig. Igår kväll gick en dokumentär om Joy Division på svt och imorgonkväll visar dom spelfilmen/dokumentären Control som handlar om Ian Curtis liv och död. Som vanligt så bli allt mer intressant att lyssna på när man vet mer om det, och efter att ha sett dokumentären och diskussionerna om det unika soundet, och alla underliga bakgrundsljud så var man ju bara tvungen att lyssna igenom skivorna igen. Hårdare och råare sound än "unknown pleasures" skivan får man nog leta länge efter. Trots att det är drygt 30 år sen den kom så låter det väldigt modernt på nåt sätt. Enligt både den här dokumentären och 24 hour partypeople (som mer handlar om Factory records och manchesterscenen) så tog Joy Division sitt namn efter de nazi-soldater som ordnade prostituerade åt sina polare. Med det i tanken läser man följande artikel i dagens VK http://www.vk.se/Article.jsp?article=329608 (svenska soldater har köpt sex i Tyskland, men de kan inte straffas p.g.a. att prostitution är lagligt i Tyskland) Ganska sjukt att de inte ens kan få disciplinära straff, löneavdrag eller nånting "eftersom de inte var i tjänst och de inte bröt mot lagen" För ett tag sen läste jag om en kille som blev av med sitt jobb på en förskola för att han hade en "pornstarmössa" på sin fb-profil, men militärer som köper sex dom klarar sig utan nåt annat än att chefen säger "vi ser allvarligt på det här" Ok det var ett sidospår. För att återgå till Joy Division spåret igen så måste jag tipsa om ett nytt svenskt band som har hämtat mycket inspiration från Joy Division. Ikons heter dom och kommer från göteborg. Deras musik flyter i gränslandet mellan Joy Division post-punk och mer urflippade 70-talspsykband som hawkwind, antar att en av låtarna är någon sorts hyllning till hawkwind, den enda textraden som sjungs är "hurry on sundown" (försa låten på första hawkwindskivan)
Vilket fall som helst, en grymt bra skiva.

söndag 7 februari 2010

bra musikvår i Umeå


Det ser ut att bli en vår med mycket bra musik. För min del ser planen ut såhär.
Lördag 13/2 Lushes And Tramps, nostalgi av högsta klass. Irländsk folkpunk som var väldigt populära här i stan i början av 90-talet.

Onsdag 24/2 Kongh och Moloken. Moloken har jag sett flera gånger och för varje gång blir dom bättre och bättre, Kongh har jag aldrig sett, men jag har lyssnat på deras skivor och det känn spännande att få se dom live. Lär bli en kväll i det långsamma manglets våld.

Lördag 6/3 House of metal dag två. Lamb of God och August burns red, dessa räcker för mig, sen finns det ju annat att lyssna och titta på den kvällen, men att få höra högkvalitativ höghastighetsmetal (nwoahm)är det jag ser fram mot. Vet att många ser fram ännu mer mot fredagkvällen, men jag har ingen direkt relation varken med Behemoth, marduk eller hypocrisy, så det får vara.

Fredag 27/3 är det umeå opens andra kväll och första gången Mono kommer till Umeå, otroligt kul, dessutom Khoma samma kväll. Har inte bestämt mig än om lördan, men det är nog mest ekonomin som avgör.

5/5 Så äntrar Thåström scenen på M.A.D.E.-festivalen. Var nog några år sen han var här sist. (såg honom visserligen i Luleå i somras, men tror att en mindre scen och inomhus kan göra detta till en helt annan upplevelse) Väntar förstås nyfiket på vilka mer som kommer till Umeå open och M.A.D.E.

lördag 6 februari 2010

Cult of luna, det eviga riket


Ett av mina absoluta favoritband har varit lite i blåsväder i veckan. Man släpper snart en bok/dvd med titeln "det eviga riket" Fortsatt grävande i det som sades vara grunden till den senaste skivan "eternal kingdom"
Veckans "blåsväder" började med en artikel om att den här boken var på gång. Läs här.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=325140

Som svar på artikeln kommer ett inlägg från en frilandsskribent vid namn Erik Jonsson
http://www.vk.se/Article.jsp?article=328069

Han skriver även mer om det hela på sin blogg.
http://blogg.vk.se/dagarnasskum/etikett/Cult+of+Luna

Vet inte vad man skall säga, men min teori är att det hela kanske är en "fiskehistoria" som har blivit lite för stor. Dvs Cult of Luna har hittat nåt på riktigt som de inspirerades av sen kanske dom, precis som vilken historieberättare som helst, skarvade på lite för att göra sin historia mer intressant, sedan har det fått väldigt stora proportioner. Inget jag försvarar, men inget jag har rätt att fördöma heller. Än hur det ligger till med den saken så ser jag fram mot det här släppet. Älskar temaskivor, multikonstprojekt och annat som sticker ut och som kräver lite ansträngning för att sätta sig in i.

När man ändå skriver om Cult of luna så har jag äntligen haft tid att se "fire was born" dvd´n. Inte lika bra som att se dom live, men ändå en väldigt trevlig timme. Beställde också vinylåterutgåvorna av de två första skivorna. Skall bli härligt att få premiärlyssna på dessa på vinyl.

Här kan du se lite bilder och provlyssna på en bit från "det eviga riket"

http://www.cultofluna.com/evigariket/